Så helt plötsligt är det slut. I lördags hade vi sista föreställningen av Romeo Julia. Fy satan vilken kanondag det vart! Det är verkligen med blandade känslor jag säger hej då till denna produktionen. Jag är glad att slippa allt jobb och ansvar. För jag hade verkligen en hel del jobb runtomkring förutom själva teaterspelandet. Det har varit extremt tufft för mig emellanåt. Att bolla teatern med allt annat som pågått i livet denna vinter/vår var inte alltid så lätt. Känns otroligt skönt att få släppa taget om det där och landa som människa igen.
Men samtidigt så känner jag en enorm seperationsångest från alla de fantastiska människor jag lärt känna den här gången. Det är ju därför jag är med, för att få ha roligt med massa härligt och knasigt folk. Och jösses vad roligt vi har haft! Men mest av allt kommer jag sakna Kim Ederman och framförallt Mercutio (haha, såklart!), de rollar jag spelade. För i teatern lär man ju också känna sina rollkaraktärer på ett ganska sjukt sätt. Och det kommer nog dröja ett bra tag innan jag fastnar så hårt och blir så förtjust i en rollfigur. Att få chansen att spela en manlig, relativt populär karaktär, plus att som tjej få lära sig att fäktas, det hör liksom inte till vanligheten alla gånger. Och tack alla ni som hjälpt mig lyfta den rollen till något så bra (framförallt min egen lilla fanclub, ungdomarna, ni anar inte hur mycket det hjälpte), och tack alla ni som gav mig komplimanger för rollen.
Ja.. ni som inte tog er möjlighet att se den. To bad! Ni missade något helt fantastiskt och faktiskt något som inte hör till vanligheten på RoJ-teatern. Kan det ha varit bland det bästa vi spelat? Inte vet jag, men det var bland det bästa karaktärerna jag fått spela i alla fall (än så länge!). Nu är det dags för mig att ta tag i andra saker, vila och ta igen tid med mina vänner som inte hänger på teatern. Ciao!
Helena 