figure out how to feel good, when I’m looking at something that makes me feel bad

Jag

Jag kan inte hjälpa att jag idag ser så mycket skit i vårt samhälle, det får jag på köpet i och med min utbildning. Som vi behandlar våra medmänniskor idag är upprörande. Vart är etiken och moralen? Människovärde? Idag har jag lite mer styrka till övers och jag tänkte dela med mig av den till en nära vän. Bara för att jag kan och vill. Inte för att jag tjänar massa pengar eller får karriärserfarenheter på grund av det. Shit vad konstigt va?! Anledningen till att jag tänker på det här är för att jag under en tid sett hur vården idag ser ut. Det handlar inte längre om att en individ blir drabbad för att det tar hundra år att få hjälp och för att det sker massa misstag (bara det i sig är egentligen upprörande). Helt plötsligt drabbas en hel familj. BARN!?!? Visserligen indirekt, men att mötas av en sådan arrogans från vården som jag fått vittna är skrämmande (jag är väl medveten om de fantastiska människor som också finns, och jag menar inte att det finn en individ att skylla på). Är det så vi vill att vården ska se ut i framtiden? Nedskärningar, skitlöner, oändliga väntetider. Inte konstigt att de som söker vård blir konstigt bemötta egentligen.

Men vet ni vad? Jag kommer säkert förstå att den väg vårt samhälle just nu tar är bra, så fort jag skaffar mig ett ”riktigt jobb”. Ja det är i alla fall det argumentet jag har hört ett par gånger nu. För med ett riktigt jobb kommer jag se fördelen med den politik som bedrivs. Jag tolkar detta som att jag kommer få mer pengar, i min plånbok. Inget jag i dagsläget behöver, men jag kommer säkert förstå när jag får ett ”riktigt jobb”.  Men ska jag vara ärlig så är jag riktigt tveksam till att jag någonsin kommer förstå hur ”vi” ibland behandlar ”de” som har det lite sämre än ”oss”, eller vem det nu är vi syftar till eller jämför med. Jag har dessutom lite svårt att tolka vad detta ”riktiga jobb” innebär då jag faktiskt har jobbat och pluggar ända sedan jag gick ut gymnasiet. Men det kanske inte handlar om att jobba på riktigt om du inte har en heltidstjänst? Det kanske inte betyder något att jag klarat mig i flera år och levt ganska bra? Det betyder kanske ingenting att jag tagit mig igenom en hel utbildning, fortsätter på masternivå, hinner resa, har möjlighet att ta körkort, bott hemifrån i X antar år, ansvarar för min mammas och min gemensamma hund, har möjlighet att leva ett bra liv, kan lägga undan sparpengar och samtidigt mår relativt bra. Det roliga i det hela är att jag dessutom i alla dessa år fortsatt att jobba, på samma arbetsplats, för att jag trivs där. Betyder inte det något? Jag är faktiskt bara glad och tacksam över att jag har ett jobb och fått vara kvar så länge.

Tids nog kommer jag vara den som möter alla människor som drabbas. Jag kanske får ett par hundralappar mer i lön men samtidigt kommer min arbetsbelastning öka betydligt mer än vad jag någonsin kommer få ut i pengar. Jag vill inte ha mer pengar om det betyder att jag inte kommer kunna göra ett ordentligt och bra jobb. Jag behöver inte mer om det är på bekostnad av andras hälsa och mående. Det krävs självklart en balans i allt. För mycket av det ena eller det andra är säkert inte bra. Men det här? Det mår finnas något bättre sätt.

Ber lite lätt om ursäkt för mitt oredigerade babbel. Men babbel är också bra ibland. Och bilden, som nästan blir lite komisk i sammanhanget, har egentligen inget med texten att göra ;).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s